Transfer in Singapore
Yep, den 4 april ar har och det betyder hemresa. Har just mellanlandat i Singapore och snikit till mig lite gratis internet. Gratis ar gott, men allt for kort!
I all hast kan det tillaggas att jag firade sista dagen i NZ med en vinprovning, och njuter saledes av en fantastisk huvudvark! Men jag ska snart se om det finns nagon liten asiat att muta till en massage, helst timtals. For tid, det har jag gott om just nu.
Tills vidare, mina vanner!
I all hast kan det tillaggas att jag firade sista dagen i NZ med en vinprovning, och njuter saledes av en fantastisk huvudvark! Men jag ska snart se om det finns nagon liten asiat att muta till en massage, helst timtals. For tid, det har jag gott om just nu.
Tills vidare, mina vanner!
Fucking hell. Literally.
Jag har även för första gången råkat ut för olägligheten med tunna väggar och sexuellt aktiva grannar.
Första natten löstes detta problemet av paret själva med en dålig radio skrålandes på högsta volym, både före, under och efter akten. Och resten av natten för den delen.
Men efter högljudda klagomål från hela korridoren blev radion bannlyst och det kärlekskranka paret forsatte helt enkelt som förr.
Således blev det en intessant kväll att försöka somna till högljudda skrik och dunkande sänggavel, för snubben var inte den som gav upp i första dagen. Detta serverades med tillhörande dirty talk, på brittiska dessvärre så översättningen var det inga problem med.
När damen vid ett tillfälle utbrister:
"Min förra pojkvän brukade aldrig ha några problem med vinballe! Trots att han var packad kunde han ge mig mitt livs skjut."
Ja då undrar jag faktiskt lite vad hon håller på mig, och hoppas på ett romantiskt gräl. Men icke. Mannen forsätter med förnyade krafter och jag gräver desperat fram öronpropparna jag bara trodde skulle behövas i sovsalar.
Första natten löstes detta problemet av paret själva med en dålig radio skrålandes på högsta volym, både före, under och efter akten. Och resten av natten för den delen.
Men efter högljudda klagomål från hela korridoren blev radion bannlyst och det kärlekskranka paret forsatte helt enkelt som förr.
Således blev det en intessant kväll att försöka somna till högljudda skrik och dunkande sänggavel, för snubben var inte den som gav upp i första dagen. Detta serverades med tillhörande dirty talk, på brittiska dessvärre så översättningen var det inga problem med.
När damen vid ett tillfälle utbrister:
"Min förra pojkvän brukade aldrig ha några problem med vinballe! Trots att han var packad kunde han ge mig mitt livs skjut."
Ja då undrar jag faktiskt lite vad hon håller på mig, och hoppas på ett romantiskt gräl. Men icke. Mannen forsätter med förnyade krafter och jag gräver desperat fram öronpropparna jag bara trodde skulle behövas i sovsalar.
Scooter hooters
Igår tog jag mig i kragen och trotsade min fruktan mot vänstertrafiken.
Jag gjorde något jag länge drömt om - hyrde en scooter!
Jag var en av dem som inte skaffade moped lagom till 15-års dagen, jag hör till en av de få som faktiskt aldrig suttit på en motordriven tvåhjuling i hela mitt liv. Och debuten skulle desssutom ske till vänstertrafik! Halleluja!
Jag tuffade runt på ön hela dagen och var ständigt imponerad av det fantastiska landskapet. Eftersom det är en vulkanisk ö var det häftiga backar och imponerande vyer bakom varje krök. När jag såg en svettig cyklist kunde jag inte låta bli att flina när jag enkelt gled förbi.
Hela ön är fullproppad av vingårdar, och en av dem erbjöd dessutom prisbelönt Nya Zeelänsk mat. Jag lyssnade på magen, ignorerade hjärnan och avnjöt en oförskämt dyr måltid. Sedan tuffade jag nöjd tillbaka till min lilla hydda och fortsatte kvällen med att göra precis ingenting.
Jag gjorde något jag länge drömt om - hyrde en scooter!
Jag var en av dem som inte skaffade moped lagom till 15-års dagen, jag hör till en av de få som faktiskt aldrig suttit på en motordriven tvåhjuling i hela mitt liv. Och debuten skulle desssutom ske till vänstertrafik! Halleluja!
Jag tuffade runt på ön hela dagen och var ständigt imponerad av det fantastiska landskapet. Eftersom det är en vulkanisk ö var det häftiga backar och imponerande vyer bakom varje krök. När jag såg en svettig cyklist kunde jag inte låta bli att flina när jag enkelt gled förbi.
Hela ön är fullproppad av vingårdar, och en av dem erbjöd dessutom prisbelönt Nya Zeelänsk mat. Jag lyssnade på magen, ignorerade hjärnan och avnjöt en oförskämt dyr måltid. Sedan tuffade jag nöjd tillbaka till min lilla hydda och fortsatte kvällen med att göra precis ingenting.
Waiheke Island
Lämnade gulliga Christchurch och drog mig vidare norrut i hopp i solsken.
Detta visade sig vara något av ett fåfängt hopp eftersom Nya Zealand obönhörligen rusar in i den kallare perioden.
Alla människor jag mött har med skräck i blicken påpekat att jag får ABSOLUT inte fastna i Auckland, fly från storstaden så fort det bara går! Ut i bushen! Till skogen! Run forest, run!
Jag har hittills haft väldigt goda erfarenheter av att lyssna på andra backpackers råd, och såg därför inget annat väl än att åka rakt igenom Auckland direkt till färjan, och puttra vidare till den lilla ön Waiheke. Och jag kunde inte gjort ett bättre val.
Bor i vad som bäst kan beskrivas som en stuga, mitt i skogen och helt osynlig från vägen. Det var några ögonblick av skepsis där när jag svettig som få klampade runt med mina ryggsäckar på en liten myrstig. Men tvivlet skingrades fortare än kvickt av det varma mottagandet. Helt seriöst, jag har ännu inte träffas en enda människa som ens är lite otrevlig. Folket här i Nya Zealand tar verkligen alla rekord i gästfrihet och vänlighet. Helt överlägset.
Hostelets litenhet gör att jag återigen faktiskt har råd med mitt eget rum, vilket närmast är en pervers lyx för en ensam backpacker. Fast jag brukar sällan kalla mig backpacker, för detta är en helt annan sorts resa. Jag skulle möjligen kunna sträcka mig till Backpacker Deluxe.
Och för folk som undrar hur en sådan ser ut:
Detta visade sig vara något av ett fåfängt hopp eftersom Nya Zealand obönhörligen rusar in i den kallare perioden.
Alla människor jag mött har med skräck i blicken påpekat att jag får ABSOLUT inte fastna i Auckland, fly från storstaden så fort det bara går! Ut i bushen! Till skogen! Run forest, run!
Jag har hittills haft väldigt goda erfarenheter av att lyssna på andra backpackers råd, och såg därför inget annat väl än att åka rakt igenom Auckland direkt till färjan, och puttra vidare till den lilla ön Waiheke. Och jag kunde inte gjort ett bättre val.
Bor i vad som bäst kan beskrivas som en stuga, mitt i skogen och helt osynlig från vägen. Det var några ögonblick av skepsis där när jag svettig som få klampade runt med mina ryggsäckar på en liten myrstig. Men tvivlet skingrades fortare än kvickt av det varma mottagandet. Helt seriöst, jag har ännu inte träffas en enda människa som ens är lite otrevlig. Folket här i Nya Zealand tar verkligen alla rekord i gästfrihet och vänlighet. Helt överlägset.
Hostelets litenhet gör att jag återigen faktiskt har råd med mitt eget rum, vilket närmast är en pervers lyx för en ensam backpacker. Fast jag brukar sällan kalla mig backpacker, för detta är en helt annan sorts resa. Jag skulle möjligen kunna sträcka mig till Backpacker Deluxe.
Och för folk som undrar hur en sådan ser ut:
Couchsurfing - från andra sidan!
Måste också berätta, att jag just testat min första natt som couch surfer!
Jag har ju, som en del kanske minns, lekt värdinna ett par gånger för vilsna turister i Oslo.
Men nu var det alltså min tur att testa på gästfriheten, och det med bravur.
Tror jag hamnat hos en av de sötaste små pojkarna (okej han är väl 21) som bor hemma och är så hjälpsam att han nästan trillar omkull. Således springer jag på mamma, pappa, farfar och syster mest hela tiden, vilka alla hälsar artigt på mig.
De står ut med sonens underliga hobby att ta med främmande människor hem, och lagar till och med mat till mig!
Det är lite, lite märkligt och känns som att jag inkräktar på deras liv. Trots att de inte varit annat än supersnälla mot mig. Tror att om jag ska testa detta igen så blir det nog hos någon som har en egen lägenhet!
Jag har ju, som en del kanske minns, lekt värdinna ett par gånger för vilsna turister i Oslo.
Men nu var det alltså min tur att testa på gästfriheten, och det med bravur.
Tror jag hamnat hos en av de sötaste små pojkarna (okej han är väl 21) som bor hemma och är så hjälpsam att han nästan trillar omkull. Således springer jag på mamma, pappa, farfar och syster mest hela tiden, vilka alla hälsar artigt på mig.
De står ut med sonens underliga hobby att ta med främmande människor hem, och lagar till och med mat till mig!
Det är lite, lite märkligt och känns som att jag inkräktar på deras liv. Trots att de inte varit annat än supersnälla mot mig. Tror att om jag ska testa detta igen så blir det nog hos någon som har en egen lägenhet!
Bravader i Nya Zealand
Första dagen i Christchuch avklarad.
(Jag snubblar alltid på stavningen av den staden. Det är faktiskt tre stycken ch!)
Har inte supermycket att rapportera, dagen gick i stort sett i lugnt tempo.
Började stort med katedralen, klättrade i lite torn, fick cellskräck, sprang ned igen.
Sedan fika för att lugna nerverna.
(första katedralen jag sett som serverar alkohol??)
Därefter gömma sig i bergen, fota, komma på att jag glömt solkräm, leka följa john med skuggan.
Och så lite fika.
Så en tur inom staden, undra vart folket är, svettas, åka buss, bli trött.
Så då jag vi givetvis en fika på det också.
Mätt som en plätt!
(Jag snubblar alltid på stavningen av den staden. Det är faktiskt tre stycken ch!)
Har inte supermycket att rapportera, dagen gick i stort sett i lugnt tempo.
Började stort med katedralen, klättrade i lite torn, fick cellskräck, sprang ned igen.
Sedan fika för att lugna nerverna.
(första katedralen jag sett som serverar alkohol??)
Därefter gömma sig i bergen, fota, komma på att jag glömt solkräm, leka följa john med skuggan.
Och så lite fika.
Så en tur inom staden, undra vart folket är, svettas, åka buss, bli trött.
Så då jag vi givetvis en fika på det också.
Mätt som en plätt!
Bilder från tidernas bröllop
Okej nu har jag suttit och tankar upp bilder skamligt länge.
Helt och hållet för er skull, kära läsare!
Nu förväntar jag mig applåder eller i alla fall någon kommentar som visar att inlägget faktiskt syns på bloggen? Eller
några guldpengar på posten, funkar fint det med.
Ni kan som vanligt skicka det till
Hannanas blogg
Oslo
NORWAY
Märk kuvertet: lurad.
Helt och hållet för er skull, kära läsare!
Nu förväntar jag mig applåder eller i alla fall någon kommentar som visar att inlägget faktiskt syns på bloggen? Eller
några guldpengar på posten, funkar fint det med.
Ni kan som vanligt skicka det till
Hannanas blogg
Oslo
NORWAY
Märk kuvertet: lurad.
Priyankas & Chaz's wedding
Så kom äntligen lördagen och bröllopet gick av stapeln. Flera timmar innan start stod jag redan som ett levande frågetecken inne på mitt rum och försökte få på mig den gudomliga sarin.
Detta mina vänner, är betydligt lättare sagt en gjort. Det slutade med att jag fick be två rumskamrater om hjälp, söka på youtube och kryta om den 5 gånger. Men skam den som ger dig och slutresultatet var väl värt att kämpa för! Inte bara kände jag mig vacker som en daggdroppe, dessutom kunde jag stolk proklamera att jag minsann satt på mig den själv, för alla de nyfika gästerna.
Både cermonin och middagen hölls i ett partytälk modell gigantisk (säkert halva storleken av ryssland) mott emot vackra Sydney skyline. 400 gäster knödde på 40 bord, men vackra handskrivna namnlappar och fantastisk god mat. Miljoner av curries, givetvis. Som åts med händerna, givetvis.
Själva bröllopsakten var buddistisk och väldigt spännande i sig. Det var bland som skulle kastas, böner på singalesiska, vatten skulla hällas, sand i olika former och färger, en brinnande kokosnöt, trummor, dansare, gåvor och så slutade de med att binda ihop lillfingrarna och tända lite ljus. Och där har ni grundstenerna i en buddistisk bröllopscermoni. OBS. Don't try this at home!
Hela kvällen var magisk och obeskrivling, det hela kulmerade vid 23-tiden och mitt hjärta fullkomligt exploderade av all kärlek som fanns.
Detta mina vänner, är betydligt lättare sagt en gjort. Det slutade med att jag fick be två rumskamrater om hjälp, söka på youtube och kryta om den 5 gånger. Men skam den som ger dig och slutresultatet var väl värt att kämpa för! Inte bara kände jag mig vacker som en daggdroppe, dessutom kunde jag stolk proklamera att jag minsann satt på mig den själv, för alla de nyfika gästerna.
Både cermonin och middagen hölls i ett partytälk modell gigantisk (säkert halva storleken av ryssland) mott emot vackra Sydney skyline. 400 gäster knödde på 40 bord, men vackra handskrivna namnlappar och fantastisk god mat. Miljoner av curries, givetvis. Som åts med händerna, givetvis.
Själva bröllopsakten var buddistisk och väldigt spännande i sig. Det var bland som skulle kastas, böner på singalesiska, vatten skulla hällas, sand i olika former och färger, en brinnande kokosnöt, trummor, dansare, gåvor och så slutade de med att binda ihop lillfingrarna och tända lite ljus. Och där har ni grundstenerna i en buddistisk bröllopscermoni. OBS. Don't try this at home!
Hela kvällen var magisk och obeskrivling, det hela kulmerade vid 23-tiden och mitt hjärta fullkomligt exploderade av all kärlek som fanns.
Spice girl
Tänkta försöka ta allt i kronologisk ordning här, för att undvika att förvirra både er och mig själv ännu mer.
Fredagen var en av de skummaste jag har varit med om.
Här på bloggen blev det lite felaktigt kallad spiskummin-kväll, vilket givetvis var en felöversättning från min sida. Efter noggranna studier har jag nu kommit fram till att det var en helt annan krydda det rör sig om - gurkmeja! My bad!
Det är i grund och botten ännu en religiös ceremoni, vilken inleddes med böner i ena hörnet av trädgården. Såg inte riktigt vad som försegick men kan bekräfta att det både eldades och sedan grävdes gropar. Priyanka var sådär glad när modern kom tillbaka för att smeta detta i hennes panna, men här fanns det ingen nåd.
Mer smetande skulle det bli, när den STORA påsen med gurkmeja kom fram. Detta blandades med vatten och lite yoghurt, och skulle sedan smetas in på Priyankas kropp av sju olika kvinnor. Denna proceduren skulle sedan upprepas inte mindre än sju gånger. Phiew!
Nu var allt gult, speciellt den blivande bruden. Men alla var lika glada ändå!
Fredagen var en av de skummaste jag har varit med om.
Här på bloggen blev det lite felaktigt kallad spiskummin-kväll, vilket givetvis var en felöversättning från min sida. Efter noggranna studier har jag nu kommit fram till att det var en helt annan krydda det rör sig om - gurkmeja! My bad!
Det är i grund och botten ännu en religiös ceremoni, vilken inleddes med böner i ena hörnet av trädgården. Såg inte riktigt vad som försegick men kan bekräfta att det både eldades och sedan grävdes gropar. Priyanka var sådär glad när modern kom tillbaka för att smeta detta i hennes panna, men här fanns det ingen nåd.
Mer smetande skulle det bli, när den STORA påsen med gurkmeja kom fram. Detta blandades med vatten och lite yoghurt, och skulle sedan smetas in på Priyankas kropp av sju olika kvinnor. Denna proceduren skulle sedan upprepas inte mindre än sju gånger. Phiew!
Nu var allt gult, speciellt den blivande bruden. Men alla var lika glada ändå!
Lite bilder från Henna-night!
Sitter på ett skamligt trögt internet så jag kan inte ladda upp alla bilder, för min hälsas skull, tror jag får en stroke av otålighet. Men några ska ni allt få se!
Henna night
Jag vet inte om jag skulle kunna förklara konceptet med henna-kvällen ens för den insatte, men gårdagen var oavsett fantastisk.
Dryga 100-talet gäster hade samlats för att titta, dansa, äta, skryta och bara vara en del i det nya livet för Ranz and Chaz. Kvällen inleddes med den liten cermoni där en kvinna förkunnade dem gifta enligt Australiens lagar. Det lades egentligen förvånansvärt lite vikt vid detta, inte ens brudparet ser sig själva som gifta förräns den stora religiösa cermonin på lördag.
Sedan fick Priyanka sätta sig på ett litet podium där hon var fast resten av kvällen, i klorna på henna-damen! Det skulle tattueras både händer, armar och fötter, i de mest utsökta och intrikata mönster. Detta tog sin duktiga tid, och inte fick Priyanka varken äta eller dricka, utan bara stå ut med alla hundra tusen miljoner fotoblixtar som konstant riktades mot henne.
Inte nog med detta, den verkliga utmaningen börjar först efter att de är färdiga. Hennan måste torka och sitta på i minst 12 timmar, samtidigt som den baddas med socker och citron. Detta medför vissa svårigheter i alla normala aktiviteter, så som att gå, äta, ta i saker, gå på toa och inte minst sova.
Den som vill bli fin får sannerliga lida pin.
Jag skulle ju inte vara sämre jag, så det blev en liten henna-klutt mitt i handflatan för mig också!
Saker som är värda att påpeka:
Dryga 100-talet gäster hade samlats för att titta, dansa, äta, skryta och bara vara en del i det nya livet för Ranz and Chaz. Kvällen inleddes med den liten cermoni där en kvinna förkunnade dem gifta enligt Australiens lagar. Det lades egentligen förvånansvärt lite vikt vid detta, inte ens brudparet ser sig själva som gifta förräns den stora religiösa cermonin på lördag.
Sedan fick Priyanka sätta sig på ett litet podium där hon var fast resten av kvällen, i klorna på henna-damen! Det skulle tattueras både händer, armar och fötter, i de mest utsökta och intrikata mönster. Detta tog sin duktiga tid, och inte fick Priyanka varken äta eller dricka, utan bara stå ut med alla hundra tusen miljoner fotoblixtar som konstant riktades mot henne.
Inte nog med detta, den verkliga utmaningen börjar först efter att de är färdiga. Hennan måste torka och sitta på i minst 12 timmar, samtidigt som den baddas med socker och citron. Detta medför vissa svårigheter i alla normala aktiviteter, så som att gå, äta, ta i saker, gå på toa och inte minst sova.
Den som vill bli fin får sannerliga lida pin.
Jag skulle ju inte vara sämre jag, så det blev en liten henna-klutt mitt i handflatan för mig också!
Saker som är värda att påpeka:
- De äter med händerna! Och är helt fantastiskt bra på det, finns någo speciell teknik där man staplar curry, ris och naan mellan fingrarna som tar år att behärska.
- Trots de vackra kläderna, är detta mest sett på lite som en förfest. De ordentligt vackra skapelserna kommer först på lördag, inklusive min sari!
- Hela bröllopet är fritt från både alkohol och kött, men lika glad är jag för det!
- Min henna-tattuering lukar... väldigt konstigt.
- Jag har massor med bilder men allt för lite tid.
